"|---| Nu kan bara det värsta hända hela tiden. Bor man i en risig lägenhet, halvmodern med bad i farstun sitter man relativt säkert. Har man ingen fästman kan ingen stjäla honom, får böckerna usla recensioner så kan det alltid bli bättre. Har man ingenting så har man inget att förlora. Men nu...
|---| Ta lägenheten, vattna fästmannen varannan dag, ge mina goda recensioner åt någon annan, jag kan inte vara lycklig, jag vet inte hur man gör -hur gör lyckliga människor? Hur är de? Hur bär sig en lycklig människa åt när den cyklar, äter frukost, älskar, spelar grammofon -hur känns det? Jag vet inte, kan inte, inte jag."

Jag tycker väldigt mycket om Bodil Malmstens dikter och skildringar. Det absolut bästa är att höra henne själv läsa sina texter, men att läsa dem själv är nästan lika bra. Hon har ett slags panikartat förhållande till livet som jag finner väldigt befriande. Jag känner igen det kaos som det innebär att leva och försöken att skapa en dräglig tillvaro mitt i allt.