Rachel Walsh lever ett hektiskt uteliv på krogar och fester i New York. Med tiden handlar en allt större del av hennes dygn om att tända på eller dricka sig berusad. Det viktiga för Rachel är att synas med rätt personer, de trendriktiga, sedan spelar det ingen roll om de egentligen är skitstövlar. När hon är påtänd kommer självförtroendet och handlingskraften, hon tror att hon är oemotståndlig, men när sedan drogerna går ur kroppen kommer ångesten och insikten om hur pinsamt hon har uppfört sig under sitt rus. För att döva ångesten tar Rachel mer droger och den negativa spiralen är i full gång. En dag vaknar hon dock upp på sjukhus efter att ha genomgått en magpumpning på grund av en överdos kokain och sömntabletter. Rachels familj tvingar henne att komma hem till Irland för att där lägga in sig på ett behandlingshem. Hon går till slut motvilligt med på det förslaget, eftersom ryktet säger att kändisar brukar vara intagna på behandlingshemmet och att stället har en klang av lyxigt vilohem över sig. Fler följder av hennes missbruk är att hennes pojkvän gör slut, hennes rumskompis säger upp bekantskapen och att hon får sparken från sitt arbete.

Episoder som hänt under Rachels liv i New York varvas med hennes tid på behandlingshemmet på Irland. Från att fullständigt ha förnekat sitt missbruk, inser hon allt eftersom tiden går att hon faktiskt är missbrukare. I boken skildras också övriga patienter på behandlingshemmet, sett genom Rachels ögon, och även personer från hennes liv i New York beskrivs.

Trots sina 27 år känns Rachel väldigt naiv i sin föreställning om livet och då menar jag inte att hon förnekar sitt missbruk eftersom det är väldigt vanligt bland missbrukare. När man läst en bit in i boken förstår man att hennes naivitet kommer sig av att hon stannat i sin känslomässiga utveckling i och med att hon började med droger. Hon undviker att lösa sina problem genom att istället tända på, därför mognar hon heller inte som människa.

Språket i boken är mycket rakt och de sexuella skildringarna är väldigt frispråkiga. Tyvärr har den svenska översättningen jag har läst många stav- och meningsbyggnadsfel, vilket är väldigt irriterande. Boken är däremot både läsvärd och lättläst.