Paasilinna har skrivit en historia om en 30-årig mans plötsliga död. Han tog ett steg ut i gatan för att titta på ett par kvinnoben och blev påkörd av en bil. Lika lätt som han tog på livet, tar han nu på tillståndet som avliden. Han träffar andra avlidna, både kända och mer okända personligheter. Allt eftersom tiden går börjar han få nya insikter och det visar sig att personlig utveckling inte behöver ta slut bara för att livet gör det.

Hoppsan, jag är död! är en rätt absurd historia, lättläst och stundtals riktigt rolig. Jag kan väldigt lite finsk historia, och jag skulle tro att den blir än mer intressant om man har större kunskaper i den.