Joni lever inte ett så ordnat liv som hon skulle vilja. Hon lever själv med sin dotter Mårran och bestämmer sig för att inför sin 45-årsdag bli vuxen.

Edelfeldts bok är väldigt rolig. Ibland cynisk och ibland svart, men skrattet finns aldrig långt borta. Ibland av igenkännelse, kanske det finns fler än jag som aldrig har lyckats bli vuxna?