Pennskaftet utspelar sig under åren 1908-1909 och det råder en febril aktivitet bland de kvinnliga rösträttskämparna. I arbetet mot ett gemesamt mål samlas kvinnor ur alla samhällsskikt runt om i landet. I Stockholm finns navet i denna organisation, Föreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt (FKPR), och det är också här som "Pennskaftet" återfinns. Hon är en ung, normbrytande kvinna, alltid med svar på tal, som försörjer sig som journalist och inleder ett förhållande med en ung man som hon uppfostrar i "kvinnors lika rättigheter". Här återfinns även Cecilia Bech, som får symbolisera den något äldre kvinnan med ett "förflutet". Hon har övergivits av den man som hon haft en förbindelse med i hopp om giftermål och straffas, både av sig själv och av samhällets normer, för det genom att genomliva sitt liv i ensamhetens skam.

Wägners bok ger en intressant inblick i den aktuella tiden, bara 100 år från dagens Sverige, men så väldigt annorlunda. Pennskaftet är en lättläst och humoristisk skildring även om den också beskriver det hårda arbete som dessa kvinnliga förkämpar bedrev. De fick utstå spott och spe, både av kvinnor och män men fann också stöd hos allt fler människor ju längre tiden gick.

Pennskaftet är en bok från en händelserik period i svensk historia som det inte talats mycket om i skolans historieundervisning, så desto större är anledningen att läsa den snarast.