Bodil Malmsten har tröttnat på sättet vilket det svenska samhället utvecklar sig. Hon har skrikit färdigt. Hon tar bilen och kör söderut för att finna ett nytt ställe att leva på. Hon finner området (departementet) Finistère, ett hus och en trädgård. Hon har funnit sin plats på jorden. Franskan har hon däremot inte riktigt funnit än och hennes beskrivningar av hur hon haltande försöker göra sig förstådd på det främmande språket är underbara. Hon odlar sin trädgård, kämpar med ohyra och mullvadar och allt eftersom lär hon känna grannar, sin by och sitt Finistère och slutligen faller även språket på plats.