Det är vår i Oslo och i en sällan upplevd värmebölja försöker polisen förgäves hålla jämna steg med brottslingarna. En ung kvinna blir brutalt våldtagen i sin egen lägenhet och Hanne Wilhelmsen känner frustrationen över alla våldtäktsbrott som inte får de resurser som krävs för att kunna ringa in och gripa de skyldiga. Dessutom hittas områden en gång i veckan som någon på ett makabert sätt fullständigt dränkt i blod. Kommer blodet från djur eller är det verkligen från människor? Var finns i så fall de många döda kropparna? Hanne Wilhelmsen och hennes lika överbelastade kollegor kämpar i värmen medan pressen och allmänheten ifrågasätter deras insatser. Hanne har ytterligare svårigheter som tär på henne eftersom hon försöker hålla sitt privatliv helt skilt från yrkeslivet. Den som kommer i kläm blir Hannes flickvän och sambo sedan många år, Cecilie Vibe. Hon känner sig undangömd och saknar att kunna leva helt öppet i sin relation med Hanne. Detta är en ständigt återkommande konflikt i deras samliv.

Anne Holts samhällskritik lämnar inte läsaren oberörd. Hon beskriver hur brottsoffrens lidanden reduceras till ännu en mapp på redan överfyllda skrivbord i polishuset. Ytterligare ett brott som det inte finns tillräckliga resurser att följa upp på ett grundligt sätt. Hon visar den enskilde polismannens känsla av hopplöshet inför den hela tiden stigande brottsfrekvensen och antalet, i brist på bevis, nedlagda ärenden. Dessutom tar hon upp brottsoffers frustration över att ingenting görs från myndighetshåll och deras vilja att ta lagen i egna händer, för att själva skipa den rättvisa samhället inte klarar att utdöma.