I Oslo hittas kändiskocken Brede Ziegler mördad på polishusets baktrappa. Kriminalkommissarie Billy T. har ansvaret för utredningen men han lyckas inte så bra i sin ledarroll. Han mår dåligt efter kollegan kriminalkommissarie Hanne Wilhelmsens flykt från hemstaden ett halvår tidigare. Utom sig av sorg efter flickvännens död hade Hanne Wilhelmsen rest sin väg innan begravningen, utan att meddela någon av sina vänner.

Mordutredningen går mest på måfå, utan att följa någon egentlig röd tråd. Kritiken mot Billy T. är hård från hans kollegor och inte blir hans humör bättre när så Hanne dyker upp i polishuset igen, lika plötsligt och oväntat som hon försvann. Hon får en tuff start eftersom alla hennes forna kollegor behandlar henne som luft. Den enda som uppskattar hennes återkomst är en nyutexaminerad kriminalassistent vid namn Silje Sørensen.

Som kriminalroman betraktad håller inte, enligt mitt tycke, denna bok samma klass som tidigare böcker i Anne Holts serie om Oslopolisen och Hanne Wilhelmsen. Intrigen är oengagerande och redan på ett tidigt stadium insåg jag vem som var den skyldige mördaren.

Större tonvikt läggs på det psykologiska planet, speciellt runt Hanne Wilhelmsens egen kamp i tomrummet efter hennes käresta Cecilie Vibes död och hennes insikt om hur illa hon behandlat sina vänner när hon flydde från Oslo. Även Billy T.'s tankar och problem får stort utrymme i handlingen. Liksom i sina tidigare böcker skriver Anne Holt om vuxnas relationer till barn. Kritiskt beskriver hon hur barn blir svikna av både samhälle och föräldrar och vilka konsekvenser det kan få.